Luundo flydde från våldet i Demokratiska republiken Kongo 2016. När han anlände till flyktinglägret Kakuma i Kenya var han en av ungefär en halv miljon människor som bodde där – väntande, med lite mat och utan tydlig horisont. Lägret ligger i en av landets fattigaste och torraste delar.
Efter två månader utan hjälp började han fiska i en närliggande flod. Den lilla handlingen att hitta ett sätt att försörja sig själv när systemet inte kunde ledde till en fråga. Varför inte bygga dammar och föda upp fisk ordentligt? Han tog in andra unga människor. De byggde några dammar. Sedan lade de till växthus för att odla grönsaker. Därefter kom hönshus. Till slut hade de en organisation de kallade Vijana Twaweza, swahili för “Ungdom, vi kan”.”
Poremma hittade Luundo via LinkedIn och kom ombord i februari 2026. Projektet vi stöder fokuserar på de mest utsatta människorna i lägret: 50 familjer och grupper – cirka 400 personer totalt – som får månatliga dörr-till-dörr-utdelningar av torr mat. Dörr-till-dörr-modellen är viktig: den innebär att varje familj får ett besök, att deras situation bedöms och att specifik hjälp kan erbjudas där den behövs som mest.
Den bredare kontexten gör detta akut. Kakuma hyser hundratusentals flyktingar, men nyligen genomförda nedskärningar av internationellt stöd har lämnat de flesta av dem utan hjälp alls. De stora organisationerna drar sig tillbaka. Vad som delvis fyller tomrummet är organisationer som Vijana Twaweza: byggda av flyktingar, drivna av flyktingar, för flyktingar.
Det är inte ett slagkraftigt slagord. Det är bara vad som hände när en person bestämde sig för att fiske i en flod inte räckte till, och började tänka större. “Jag är så stolt över att se människor le som en gång kände sig hjälplösa”, säger Luundo.
