Nu 39 år, Fabrice växte upp på gatorna i Fort Dauphin, Madagaskar. När han lärde sig engelska på egen hand för att tjäna sitt levebröd på turister, startade han så småningom en språkskola i staden för att hjälpa andra gatubarn. Efter att ha sparat tillräckligt med pengar för att köpa mark på landsbygden hade han en enkel plan att starta en kycklingfarm.
Men sakerna förändrades när han såg barnen där som tillbringade sina dagar med att bada i floden. När han fick reda på att det inte fanns någon skola bestämde sig Fabrice för att bygga en egen och skrota gårdsidén. Han köpte timmer från lokala familjer vars levebröd berodde på att sälja trä. “Jag sa till dem att deras barn kunde få ett bättre liv än de själva”, säger han. “Det var en idé som alla verkligen gillade.”
Poremma hittade Fabrice genom Katie, en österrikisk kvinna som bott på Madagaskar i många år. Hon visste vad vi letade efter, och hon hade rätt. Från det första mötet slog han oss som någon sällsynt: en person som redan hade gjort det tunga arbetet innan någon kom för att hjälpa till. Han hade engagerat lokalsamhället och hållit skolan igång med deras godvilja och sina egna besparingar. Det fanns ingen extern finansiering, ingen stor plan, bara genuin medkänsla och envishet.
När vi började 2024 hade vi 79 elever. Fabrice behövde hjälp med att ordna luncher, för att hålla eleverna uppmärksamma och engagerade. Vi hjälper till att täcka dagliga måltider (med mat från lokala bönder och föräldrar som volontärkockar), en andra lärare och material. Närvaron har nu ökat till 115 elever. Men projektet, och allt som håller det samman, inklusive det starka samhällsengagemanget, är allt tack vare Fabrice. Han är en inspiration för alla med sin energi, vision och positivitet.
