Hans eget liv påverkades av en lärare som klev fram och hjälpte honom att fortsätta studera. Det glömde han aldrig. Efter år som arbetade utomlands kom han tillbaka med ett enda mål: att erbjuda unga kvinnor i slummen samma sorts chans som han själv hade fått.
Han började med sina egna sparpengar, några volontärer och ett par gamla symaskiner. Han hade inga finansiärer, ingen organisation bakom sig, bara en tydlig idé om vad som behövdes och tillräckligt med envishet för att förverkliga det. Han kallade det Andra chansen för unga ghetto-kvinnor.
Vi träffade Philip i februari 2025 genom rekommendation av vår kontakt Vicente som befann sig i Nairobi vid den tidpunkten. Han hade redan öppnat två centra, men ett hade stängts; hans besparingar var slut och det fanns inget kvar för att hålla det igång. Det var uppenbart att han hade något genuint, så vi klev in.
Vi började med att täcka två lärares löner, sedan lade vi till daglig gröt till barnen. Därifrån växte det. Idag driver centret sömnads- och frisörkurser för 60 kvinnor, de flesta ensamstående mödrar, fem dagar i veckan. I januari 2026 öppnade en registrerad skola för 40 av deras barn. Över 100 personer passerar genom dörrarna varje dag.
Philip är blyg, enligt alla uppgifter. Hans fru skäller på honom för att han aldrig är hemma. Han har en liten boskapsgård och en familj att ta hand om. Men han fortsätter att dyka upp för att, uppvuxen här, han vet vad som händer när ingen annan gör det.
