Masitchwe Kumbuka anklände till Kenya som flykting när han var tio år gammal. Han kom från Kongo med sina yngre syskon, efter att båda hans föräldrar hade dödats av milisgrupper.
Nu 23 år gammal har han tillbringat större delen av sitt liv i Kalobeyei flyktingläger, ett läger med många tusentals andra människor som förlorat allt. Men, på något sätt, bestämde sig Masitchwe för att det han ville göra var att hjälpa andra.
När han först kontaktade Poremma i augusti 2025 delade han och tre andra volontärer redan ut mat till barnen i lägret när donationer kom in. De hade ingen organisation, inget bankkonto och inget centrum. Det var bara han och några andra som gjorde vad de kunde med det de hade.
Vi introducerades till Masitchwe via LinkedIn. Det stod ganska snabbt klart att detta var någon som var värd att satsa på. Han hade lärt sig IT på egen hand, använde sina egna inkomster för att finansiera projektet och hade en tydlig uppfattning om vad barnen i lägret behövde. Det berodde på att han själv hade varit ett av dem.
Vi började stödja gruppen i slutet av 2025. Sedan dess har Masitchwe registrerat sin organisation, öppnat ett bankkonto, hyrt ett center och möblerat det så att barnen har någonstans att faktiskt gå. Centret serverar nu 50 barn varje dag med måltider, engelsklektioner på bärbara datorer, sport och pedagogiska spel. Budskapet han sprider är enkelt: du är inte ensam. I ett flyktingläger är det en stor sak.
Han och hans volontärer har inte fasta jobb. Det de har byggt kommer inte från privilegier eller yttre press. Det kom från beslutet att barnen i Kalobeyei förtjänade bättre – och sedan att göra något åt det. En man, formad av svårigheter, hittade på något sätt styrkan att bygga något fantastiskt.
